– Nu ska jag äta lite äppelpaj, sa jag åt min älskade syster när vi avslutade ett telefonsamtal just.
– Åh, det låter… (Nu minns jag i ärlighetens namn inte exakt vilket ord hon använde, men något i stil med…) världsvant. Eller lyxigt. Eller sofistikerat. Eller mysigt. Eller glamouröst.

Nu har jag ätit fyra rejäla bitar äppelpaj med vaniljsås. Och inget av de där orden känns som goda beskrivningar av den händelsen.

Församlingens värdinna kan i sanning baka äppelpaj som gör att man tappar proportioner.