Min man fick en ny telefon av mig till julklapp. Jag var wife of the year och överräckte en iphone till honom under julklappsutdelningen i mitt barndomshem. Hans glädje och tacksamhet visste inga gränser.
Till den nya telefonen hör en ny anslutning. Till den nya anslutningen hör ett nytt telefonnummer. Ett telefonnummer som jag inte har lärt mig utantill. Fatta. Jag kan inte min egen mans telefonnummer. Pinsamt och konstigt och dumt.
Faktum är att jag har slutat lära mig telefonnummer utantill. Följaktligen kan jag ganska få. Men dessa nummer sitter kvar:
– min mammas (när som helst, var som helst, hur som helst)
– min äldsta lillasysters finländska nummer (inte lika tvärsäkert, men det finns där)
– min nästäldsta lillasysters (den yngsta fick sin telefon efter att jag sltuade lära mig)
– min mans gamla (vilket ju är väldigt nyttigt att kunna nu)
– min första kärleks (lika säkert som mammas. Till mitt försvar kan jag säga att det var väldigt lätt att lära sig)
– nödnumret
– polisens (men här får jag nog tänka efter lite)
Jag anser att jag kommer ihåg för få telefonnummer. Jag tycker det hör till att man ska kunna ringa till sitt jobb eller till sin man eller till sin bästa vän utan att söka efter numret i sin egen telefon.
Med nostalgi kommer jag ihåg en tid när jag kunde telefonnummer. När jag kunde ringa till morfar och moster och halva klassen utan att behöva titta i papper eller adressböcker (kommer ni ihåg dem?). Vilka nummer kan du utantill?
Nästan för lycklig 
Polisen har inget eget nummer längre. Numera gäller endast det allmänna nödnumret 112
Vad synd. Då har jag ju ett helt onödigt nummer i min begränsade repertoar.
så jag kan lite fler telefonnummer. Men det är intressant hur vissa telefonnummer etsat sig i minnet. Säkert för att man knappat in dem så många gånger i barndomen och ungdomen. Men nu då de inte uppdaterats i minnet, pga. telefonernas snabbvals- funktion, så tror jag man glömmer alla telefonnummer med tiden. Snart kan man inget telefonnummer utantill!? Då funderar man antagligen att kommer ni ihåg då man slog in telefonnummer.
Antagligen har du rätt. Och egentligen är det väl inte så farligt. Jag blir bara så nostalgisk ibland.
Typexempel på besserwisser-kommentar längst upp.
Du är rolig. Sådant måste vi bjuda på.
Jag kan inte heller min (soon to be) mans nummer utantill, dessutom blandar jag ihop hans och min pappas födelsedagar, inga höga fru- eller dotterpoäng där alltså. Ganska strongt av dig ändå att kunna polisens nummer (den kunde inte jag fast jag t.o.m. jobbat där). Men på tal om nummer, jag skickade just ett sms åt dig.
Men vet du vad du får? Höga vänpoäng! Jag tycker om dig och saknar dig!
Jag kan en massa hemnummer till mina kompisars föräldrar, kompisarna själva har förstås flyttat hemifrån för ca 12 år sen. Min mans mobilnummer kan jag faktiskt, och min systers, min vän A:s, min pappas. Dessa personer skaffade mobil före mig, så de numren fastnade. Men mammas kan jag inte trots att jag ringer henne varje dag.
Jag tar väl kanske alla rekord då. Förutom alla mobilnumror, hemnumror och registernumror som jag kan, har jag tom bland annat ytterst ofrivilligt lagt på minnet ett nummer till en stenkross som kör ut grus. Jag har kunnat det sedan -93!! Fatta vad glad jag var när vi började renovera och jag fick äntligen fick användning för det:) Inte helt i onödan alltså!