Jag har anlänt till jobbet för tredje gången i dag. Lyssna på det: tredje gången. I dag. Eftersom dottern fortfarande bär på åkommor turas jag och maken om att jobba. Tur att våra jobb finns nära vår residens. Det kändes lite löjligt när jag för tredje gången samma dag hälsade glatt på mina kolleger. Men det fanns flera olika sorters godsaker på bordet och det vann lätt över löjligheten.

Jag kände mig lite sorgsen till mods när jag igen stegade mot jobbet. Men sorgen försvann när det utanför mitt jobb stod ett flickebarn i tioårsåldern och sjöng ”We wish you a merry christmas” med inlevelse och operaröst. Det kändes prestigelöst på ett bra sätt. Minns ni den tiden? När man kunde engelska och verkligen ville visa det.