Hon kunde lura mig, faktiskt. Om hon inte skulle vara lite för varm skulle jag tro att hon var en övermysig partypingla i aprikosfärgat pärlhalsband och inte alls någon sjukling.

Hennes goda humör mitt i misären värmer mitt modershjärta. Jag tänker att hon nog får styrka och glädje av att få umgås med mig och bara mig hela kvällen. Och jag känner mig lite viktig, så där som man gör ibland när man är viktigast i världen för någon.