Att någon annan förstår sötheten i ens eget barn är stort. I dag i kyrkan hörde jag tre olika människor (oberoende varandra) använda orden ”världens sötaste” alternativt ”sötast i världen” om mitt barn. Jag tog till mig. Speciellt med tanke på att hon var i kyrkan iklädd endast tröja och strumpbyxor. Då kan man behöva en kick för självförtroendet. Den kan hon behöva också med tanke på att hon i dag vinkade hejdå till sin älskade moster. Ingrid blev så ledsen när mostern åkte iväg med tåget. Sanni, Sanni, ropade/grät hon på ett sätt som vittnade om sorg, ilska och besvikelse. Samt förvåning.