Jag trodde att alla barn tycker om att vara ute. Tills jag lärde känna mitt eget. Hon vill aldrig vara ute. Till och med när jag frestar med pulkan och stora röda spaden totalvägrar hon, skakar på huvudet och säger milt och bestämt: Inni vara hemma. Det går inte att ta miste. Nej tack till friluftsliv.
Jag saknar dig!
Detsamma! Kom hit!
Hur har hon tänkt klara sig i scouterna då?
Ärligt talat tror jag inte hon har funderat speciellt mycket på det. Och ärligt talat kommer jag inte att tvinga henne till sådan verksamhet.