Jag har många goda egenskaper. Duktig är inte en av dem. Jag har nog egentligen nästan aldrig kallat mig duktig.

Tills i dag.

I dag har jag varit duktig. Med en sjuk man (inte krasslig – sjuk) har jag skött allt. Jag har arbetat för brödfödan, jag har tagit hand om barn, matat barn, plockat och fejat och fixat, läst med barn, sjungit med barn, klätt barn, bytt böljor på barn, diskat, pusslat med barn och tittat på Molly Mus med barn.

Jag har varit duktig.

Egentligen har jag bara prövat på en dag som ensamstående förälder. De har min största respekt. De och människor vars medförälder ofta är borta långa perioder.

Och egentligen har jag ju inte ens på riktigt prövat på en dag som ensamstående förälder. För min duktighet får bytas ut mot lathet och vila igen om någon ynka dag. Och mellan varven har Fredrik stigit upp någon minut och sagt att Ingrid är det finaste, sötaste och underbaraste när hon gjort något magiskt.

Det är ju det också, som man missar som ensamstående förälder. Det där att någon annan förstår att det där egna barnet är det absolut bästa.