Det var en gång…

… en resa till London.

Inkku i sin fars armar i väntan på att få stiga ombord på planet. Ditresan gick så bra. Ett sådant påstående kunde tyda på att hemresan gick dåligt. Det gjorde den också.

Jag lever engelskt publiv.

Fredrik och Inksie utanför den byggnad som är vårt hem när vi besöker den engelska huvudstaden.

En viss film skulle just komma ut på dvd. Det var stort. Och visst är det det.

Engelsk miljö. Lite snett fotograferat. Jag kunde ju vända lite på bilden, men visar nu sanningen med alla dess svagheter.

Jag tycker om när min älskling ser så där lycklig ut. Ingrids hud är i bedrövligt skick och hon bär strumpor på händerna. Det här var tuffa tider på flera olika plan.

Jag och Kingis på en gudstjänst. Med bebis fick man sitta i soffa. I like. Denna söndag besökte vi fyra olika gudstjänster.

Jag i min (då) nya London-tröja. I bakgrunden en tvättäkta och suddig ökenfader som jag gillar skarpt.

Min prinsessa.
Jag undrar vad hon tänker på.
Ögonen ser så olika ut.

Snart igen. Snart igen!

4 reaktioner på ”Det var en gång…

  1. För en totalt ateist och hedning som mej är det fascinerande att ni gått på fyra gudstjänster samma dag. Jag fattar att det kan bero på att din man är präst, men kan du ändå berätta varför det är så intressant/mysigt/givande/underbart.Själv sitter jag ju vanligtvis med några polare och vräker i mej brunch på söndagar.

    • För mig är det fascinerande att du frågar. Fyra gudstjänster på en och samma dag har ingenting att göra med att min man är präst. Han var inte ens präst vid den här tidpunkten. Fyra olika därför att människor gör gudstjänst på så olika sätt och att summan av dem ger en rättvisare och riktigare bild av Gud. Gudstjänst överlag för att det egentligen inte finns något bättre. Det är så skönt. Samtidigt som det utmanar och stör och berör. Där finns vila när det behövs och en kick när det behövs. Där får jag vara den jag är och lite mera bli den jag kunde vara, den jag vill vara. På den gudsjänst som är min egen i Helsingfors sitter jag ju vanligtvis med några polare och vräker i mig pizza. Känns antagligen lite som med din brunch.Besvarar jag ens på något sätt din fråga?

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar