Hälsa är fortsättningsvis en bristvara i vårt hem och flera av oss stannar hemma i dag i väntan på bättre tider. För egen del börjar vardagen om några timmar. Märkligt. Jag har varit ledig så länge att jag inte minns hur det är att jobba och göra rätt för sig. Men jag lär komma in i det ganska snabbt. Vardag tenderar vara lätt att vänja sig vid.

Som bäst letar vi efter en bortsprungen Maria och en lika frånvarande Josef. Olyckan är stor. Liksom hjälplösheten. Men Fredrik ställer upp, blir father of the year, och hittar de små vännerna kring skötbordet.
– Tack, säger Ingrid och artikulerar som en körsångare på proffsnivå.
Hon tittar med beundran, respekt och kärlek på sin far.
Jag älskar min familj.