Som förälder till ett pyr på 1,5 kan man vara stolt över att:
– barnet sover hela natten i eget rum utan tutt och somnar utan hjälp av vårdnadshavare
– barnet äter allt som erbjuds utan att någonsin sukta efter sötsaker, feta saker eller saker med skyhögt gi-värde
– barnet kanaliserar sin energi på ett konstruktivt sätt
– barnet är levnadsglatt inom rimlighetens gränser (dvs tar sig för av det goda men går att ha i möblerade rum)
– barnet utför basbehov på potta eller toalett
Mitt barn fyller så få av ovannämnda kriterier att det är nästan jobbigt.
Men.
Jag är otroligt stolt över henne. I dag återsåg hon en vän som hon inte sett på ett halvt år. Hon överöste med kramar och pussar. Och jag var så stolt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Nästan för lycklig 
Jag har läst din blogg ibland, oftare på sistone. När jag började läsa detta inlägg kände jag – nää, jag ork int läsa om nån som e sådär perfekt. (ju mindre ”perfekt” jag blivit själv destu svårare har min allergi mot dylika människor blivit) Tur att det vände på slutet! :-)Tack, du har en förmåga att lyfta fram livets goda, utan att låtsas som att livet är perfekt.