Efter en förmiddag som spenderats i Bullerbyn mera än i vår egen förort vill jag också vara nästan nio år och ha pinnsmala ben samt rejäla bommulsklänningar i rutigt tyg. Jag vill också hävda att jag nog gifter mig med grannpojken vare sig han vill eller inte och ha väninnor med vilka jag utan nämnvärd anledning kan brista ut i gapskratt. Jag vill också leva ett liv som går lite för långsamt för allas bästa. Jag vill också ha kattungar och sova på höskullar. Jag vill också lita blint på allt min fröken säger och tycka att karameller inhandlade i Stockholm är decenniets häftigaste grej.