Det är perfekt väder för utomhusaktiviteter. Jag och Ingrid kände oss manade och gick till parken.

När Ingrid stegade mot parken slog det mig hur liten hon ändå är i jämförelse med ting som träd och hus. Trots att hon kan så mycket och har vuxit så mycket så är hon så mini.

Ingrid känner livet i sig när hon gungar.

Den här saken håller på att bli en konflikt när vi är i park. Ingrid vill prompt att jag också ska sitta på en fjärdedel och gunga gungbräda. Hon har noll förståelse för de fysikaliska lagar som säger att ett dylikt experiment är skadligt och farligt för henne själv. Hon vill bara att jag ska delta. Jag försöker simulera gungbrädning, men det är inte lätt.

Här kan man med rätta undra om jag redigerat bort min dotters huvud från bilden. Det har jag inte. Varför, varför, varför skulle jag göra en sådan sak?

– Luta bakåt, ropar Ingrid när hon gungar och slänger i väg sitt huvud. Hon verkar tycka om det.

Ett bildbevis på att hon har sitt huvud kvar. Även om huvudet ser lite vimmelkantigt ut efter den våldsamma åkfärden.