Denna morgon pendlar jag mellan tacksamhet över fem goda nätter i rad och en stilla sorg över att morgnarna denna veckan tenderar börja allt tidigare. På något sätt är ju 06.07 en lördagsmorgon onödigt tidigt. Efter uppvaknande vid den tidpunkten är Ingrids högform kortvarig som en stimulerande kaffepaus. När hon redan halv åtta kliar sig i ögonen av trötthet och suktar efter middagsvilan som inleds först efter lunch känns förmiddagen som en ganska motig uppförsbacke.

Men.

Glädjen över fem goda nätter överskuggar nog ändå. Jag kanske får min magiska jul i alla fall!

Att jag dessutom somnade före kvart över tio i går resulterade ändå i en hyggligt lång natt. Efter svirandet natten mellan torsdag och fredag var det livsnödvändigt och på bästa sätt.