I kväll har jag ännu en gång påmints om vad som är riktigt viktigt. Ibland kan det vara att läsa en bok för fyrtioåttonde gången med lika stor inlevelse. Ibland kan det vara att krama en tonårshand och torka tårar från en tonårskind. Ibland kan det vara att vara fullständigt uppriktig mot goda vänner även om det är ytterst obekvämt och lägger fram en själv i det minst smickrande ljuset. Ibland kan det vara att hålla en fot även om man inte riktigt hinner och orkar och ids. Och ibland, som till exempel just i kväll, kan det vara allt det där på en och samma gång. Vägarna är många, men målet är detsamma; att komma närmare andra människor än man trodde var möjligt, att ge lite mera än man måste och att på det sättet skapa något som håller längre än allt annat.