Jag har avnjutit asiatisk buffé samt teater med goda vänner i kväll. Min kamera fick inte avnjuta någondera, men en vacker människas högkvalitativa telefon (en sådan som jag sjlv fortfarande väntar på) var med och ställde upp. Som den lipsill jag är grät jag sammanlagt sju gånger till en pjäs jag redan kände till och kunde. Jag är lättrörd. Det har också goda sidor.