Jag tror att mina dåliga dagar är ovanligt lite dåliga. Jag tillåter inte bitterhet hos mig själv om det inte finns verkligt goda skäl till det. Så döm om min besvikelse när jag plötsligt är bitter utan goda skäl. När jag bara har en massa negativa känslor som jag måste rikta mot något och väljer det minst onda alternativet. Och döm om min glädje när det mesta sedan faller på plats med hjälp av min allra allra allra bästa vän och två andra riktigt bra. Att vara människa är lite lustigt ibland. Och mänskligt. Mycket mänskligt.