För ett par månader sedan vaknade vi i positiv chock om dottern klarade en natt på elva timmar. Nu drar hon gladeligen ett klockvarv. Inte var, men varannan natt. Jag vet inte vad som har hänt. Men jag vet att jag tar emot det med stor och ödmjuk tacksamhet. Att få vakna utvilad är kanske det bästa tänkbara.