Jag antydde tidigare att den lunch jag intog med min man i dag fick ett dåligt slut. Känner att jag måste förklara mig lite så att han inte får någon oförtjänt skuld. Han har trots allt varit en fantastisk make också denna dag och till och med försett mig med en röd ros och en låda belgisk tryffel.

Det som fick mig att hastigt slänga i mig min lunch och önska mig en plats någon annanstans på vårt jordklot var att någon på restaurangen (jag misstänker starkt en äldre herreman) osade svett. Jag avskyr det. Jag avskyr det. Jag avskyr det. Kanske inte lika innerligt som min lillasyster som valde bort gymnastik i gymnasiet av den orsaken, men ändå tillräckligt innerligt för att inte kunna njuta av min lunch i sällskap av sådana jobbiga sidoeffekter.

Jag vet att det här verkligen är ett lyxproblem. Och om människan som stank skulle ha sett ensam, utstött och olycklig ut skulle jag aldrig klaga utan bara tyckt synd om. Men eftersom mannen i fråga såg välmående och älskad ut kan jag känna mig lite ledsen över att ingen i hans sällskap upplyste honom om den rådande situationen.

Ett annat lyxproblem är att jag ska vara på en annan plats om femton ödmjuka minuter. Dessutom i någon slags ansvarsroll. Jag borde seriously sluta avnjuta svenska storbloggar samt bejewled 2 och palta på mig någon halvfräscht i stället och ge mig iväg.