Utan att skämmas erkänner jag att jag läser de stora svenska bloggarna nästan varje dag. Dels för att jag tycker om att läsa dem och dels för att jag tycker att de som fenomen är fascinerande. Till saken. Av att läsa en människas blogg får man tydligen en uppfattning om hur människan låter. Jag hade aldrig tänkt på det före jag såg Kenza och Foki på tv4 för ett par dagar sedan och instinktivt tyckte att de lät helt fel. Så där låter de ju inte, satt jag och tänkte för mig själv i soffan. Det här gäller säkert inte bara Kenza och Foki. Det gäller säkert också alla papper-bloggar jag läser. Nu har jag det lite jobbigt. Jag kan inte bestämma mig för om detta faktum är lite spännande eller om det bara är besvärligt. Det kan jag fundera på medan jag väntar på att en vän ska komma hit och leverera lunch. Åh, en så god egenskap hos en vän!