Att vi igen har ett sjukt barn är mera än jag kan förstå och nästan lika mycket som jag kan klara av. Det här är fjärde gången på tre veckor som dottern har en formsvacka med feber som konsekvens och symptom. Jag blir nästan aggressiv och känner hur den glädje och förnöjsamhet som brukar prägla min karaktär lyser med sin frånvaro. Det kan hända att dessa egenskaper återvänder om någon berättar för mig hur jag infogar bilder i den här på många sätt ytterst trevliga och lätthanterliga blogg.