Jag har övervägt länge och moget. Och ändå känns det så odramatiskt nu när det väl händer. Här och nu flyttar jag min blogg hit och börjar om på ny kula. Jag skulle kunna redogöra för varför. Men jag måste inte och tar mig därför friheten att låta bli. Denna dag har vi firat min älskade makes andra farsdag. Vi har överräckt ett par ödmjuka presenter och överröst med kärlek. Vi har också tagit ett kollektivt färdmedel (tåg) genom en stor del av vårt hemland. Att jag i fredags sa att jag älskade att åka tåg med barn var lite ogenomtänkt. Efter dagens färd kan jag konstatera att jag älskar att åka lagomtomma tåg med mätta och utvilade barn på partyhumör. När folk sitter i trappor och gångar och den egna avkomman är lite halv är det inte roligt för någon på något sätt.