– Det är helt underbart väder. Du måste fara ut och springa. Det var så otroligt härligt! Helt fantastiskt! säger den bästa av män efter att han dragit en tia i förmiddagssolen.

Jag tänkte att min kropp säkert är utvilad och stark efter en veckas vila och var vid relativt gott mod när jag inledde min löptur. Den som skulle bli underbar och härlig och fantastisk.

Icke.

Jag kan nämna några av de adjektiv som beskriver löpturen betydligt bättre än underbar, härlig och fantastisk. Till exempel:

äcklig, hemsk, jobbig, tung, motig, obehaglig, deprimerande, nedslående, dålig.

För att nämna några.

Det enda som gör tanken på att fortsätta springa uthärdlig är att min moster, min mamma, min syster och min jobbigt vältränade vän Malin alla förväntar sig ett längre lopp i mitt sällskap inom snar eller icke-snar framtid. Och att Fredrik säger att jag inte får sluta när vi investerat pengar i träningskläder.

Och så blev jag tjugosju år och flera månader gammal innan jag blev förkyld och verkligen helhjärtat sörjde det faktum att jag inte får springa. Jag har länge varit en periodare när det kommer till motion och de perioderna brukar avslutas abrupt varje gång min näsa rinner eller min hals värker. Jag är så rädd att jag ska gå samma väg också den här gången och därför är min helhjärtade sorg på sätt och vis ett sant glädjeämne.