En av oss borde gå ut med hunden och den andra borde hämta Arvid från Lucas.

Om vi skulle göra det nu skulle båda vara hemma om typ en halvtimme.

Men vi gör nästan aldrig så. Istället går båda ut med hunden först och sedan åker båda iväg för att hämta Arvid. Ingen är hemma om typ en halvtimme.

Det är ineffektivt så det förslår, men jag är så innerligt glad att vi nästan alltid väljer så. För det är att välja varandra, också fast det är logistiskt förkastligt. Jag hoppas att vi alltid fortsätter välja varandra framom smidiga vardagspussel.

Men inte är det ju konstigt att vi aldrig hinner röja i skåp. Att välja varandra kommer med ett pris.

Jag tror bestämt det är värt det.

Vår nyaste bild.