Ibland behöver man vara på två ställen samtidigt och igår var en sådan dag. Jag behövde vara på min dotters äldstes dans och jag behövde vara på min klass äldstes dans.

Så jag fick vara med på dagen när Ingrid och hennes kompisar dansade för skolan.

Som liten kom hon varje år till min dåvarande skola och såg dansen. Nu var det hennes egen tur. Och hon strålade. Min strålande.

Stråla gjorde också hennes bästa vänner. Jag tycker så otroligt mycket om de här flickorna och jag är så glad att just de är hennes viktigaste.

Sedan åkte jag till nästa dans, i egenskap av grupphandledare till den klass som är min världs allra bästa. Här är jag och alla mina tjejer. Helt fantastiska är de!

Och här är jag och nästan alla mina pojkar. Också helt fantastiska!

Lärarjobbet är ju mest av allt helt vanliga dagar och det är ju för de dagarna jag älskar det. Att diskutera skrivande och texter och språk med dem en tisdag i november är guld.

Dagar som igår är guldkant på guldet. Och det är nog också jättefint. Vilken kväll!