Hjälp vad hon är snygg!

Jag minns exakt när och var jag träffade henne första gången. På våra söners fotbollsmatch i Malax. Arvids allra första med sitt nya lag. Några veckor efter att vi flyttat från Helsingfors.

Jag minns exakt vad jag tänkte när jag träffade henne första gången. ”Hjälp vad hon är snygg!” Orimligt snygg var hon för en juniormatch i Malax. Men faktum är att hon är orimligt snygg för nästan alla sammanhang.

Jag minns inte hur det kom sig att vi började prata med varandra men redan där och då blev vi bjudna hem till henne och hennes familj på middag. Vi klickade direkt, så där som man kan göra ibland.

Så där som man får nåden att kunna göra ibland.

I dag är hon en av mina allra allra bästa vänner och den människa utanför min egen familj som jag har absolut mest kontakt med. Jag kan inte längre föreställa mig en tillvaro utan henne.

I dag har hon födelsedag. Och jag tackar Gud för att han skapade just henne och för att han såg till att vi fick träffa varandra. Tänk att jag råkade flytta till den by som var hennes hemby. Tänk att vi fick bli varandras bästa.

Och tänk att livet kan ge en en bästa vän också efter att man är närmare fyrtio än trettio. Det tåget går tydligen aldrig. Tänk att vi får prata och skratta och gråta tillsammans. Tänk att vi får ta promenader ofta flera gånger per vecka. Tänk att vi aldrig får slut på ord men alltid på tid. Aldrig blir vi klara. Och tänk att vi hittar varandra både i det roliga och lätta och i det djupa och utmanande. Och aldrig någonsin backar vi. Jag tycker så mycket om oss.

Grattis på födelsedagen, min älskade bästa vän!