Han stod inför ett val. Skulle han gå på nya fotbollslagets allra första träning eller skulle han se Jaro spela sin första kvalmatch för en plats i ligan?

Jag tyckte valet var rätt enkelt. Självklart skulle han gå på sin egen träning. Sin egen första träning. Han tyckte också valet var rätt enkelt. Självklart skulle han gå på Jaros match. Det kommer ju fler träningar.

Han är ju min son. Och i likhet med mig har han ibland nästan osannolik tur. Så hans egen träning blev med kort varsel inhiberad och han fick ikväll se Jaro spela (och vinna!) den där kvalmatchen. Utan att han behövde missa sin egen första träning.

-Veikkausliiga, här kommer Jaro! ropar hanför kung och fosterland när han kommer hem igen. Och en massa andra saker som också ropats ikväll.

Själv kan jag tycka att vägen till Jakobstad och hem igen är rätt lång en regnig, mörk vardsgskväll i oktober. Jag tror bestämt han tycker annorlunda. Där också.