Jag har ingen aning om vad livet kommer att föra med sig. Det ligger i livets natur. Men jag tror att jag klarar nästan vad som helst så länge jag inte behöver klara det ensam.

Och väldigt lite behöver jag av nåd klara ensam. Jag har så otroligt fina vänner. Det säger jag ogenerat helt utan skryt, för jag har fått dem helt oförtjänt.

De här kvinnorna har i någon mån funnits i mitt liv i femton år, men sedan Eva gick bort i vintras har de funnits där på en helt ny nivå. Något hände med vår grupp och nu håller vi i varandra. Varje gång vi ses fattas hon, idag när vi sågs i ett av hennes element fattades hon om möjligt ännu mer.

De här kvinnorna är helt magiska. Roliga, kloka, djupa och varmhjärtade. Vi dyker rakt in och går nästan bara dit där det bränner. Vi blir aldrig färdiga.

Och det är som det ska.