Det här är mitt trettonde år som gymnasielärare. Och vet ni vad? Det är otroligt fint att få vara lite nyförälskad i sitt jobb också det trettonde året.

Där är jag nu.

Det är så roligt och meningsfullt och givande att jag knappt kan tro det. Och någonstans inne i mitt hjärta finns en röst som viskar att det kanske var så här det skulle bli. Att det var meningen. Att alla de där jobben som inte blev och stundvis knäckte mig kanske inte blev för att det här skulle bli.

Kanske. Inte vet jag.

Men jag vet att det känns väldigt bra nu. Och jag vet att vara tacksam.