Fem år har gått sedan vi flyttade från Helsingfors till Kvevlax. Jag orkar inte ens säga att tiden har gått snabbt, men tiden har gått jättesnabbt.

Under de här jättesnabba fem åren har jag haft tre olika jobb. Jag har tyckt om dem alla, men jag är den första att erkänna att det har tagit på krafterna att börja på nya jobb. Och jag tror att en delorsak (men verkligen bara en delorsak!) till att förra sommaren kändes så svår var att jag egentligen inte skulle ha orkat börja på nytt jobb igen. Jag hoppades och trodde att jag skulle trivas, men kunde ju inte veta helt säkert.

En delorsak till att den här sommaren känns så bra är att jag nu vet att jag ska få vara på ett jobb där jag trivs mer än bra. Ett jobb där jag hittar kopieringsmaskinen och toaletterna. Ett jobb där jag visserligen två gånger inte hittade festsalen och missade en samling, men numera gör jag till och med det. Ett jobb där jag är väldigt tacksam och glad över att få vara.

Och ja. Jag har faktiskt redan hunnit tänka att det nog blir väldigt fint också med vardag. Det är en alldeles särskild nåd att få känna så redan under första halvan av juli.