Ibland bjuder livet på små ögonblick som känns förunderligt stora.

Ikväll fick jag ett sådant ögonblick. Jag och Marius svängde in på gården efter en promenad med en bästa vän och Fredrik kom hem på mellanlandning och en stund senare var vi allihopa i hallen.

Och den här gången var vi:

– jag

– Fredrik

– Ingrid

– Arvid

– Hilde

– Arvids bästa kompis

– Ingrids bästa kompis

– Ingrids bästa kompis storasyster

– Ingrids bästa kompis storasysters pojkvän

– Ingrids pojkvän

Och jag blev förunderligt tagen när jag såg alla de här människorna i vår hall. Jag tror att det stora var att det finns så otroligt många otroligt fina människor i vårt liv.

Jag slutar aldrig förundras över det. Jag vill aldrig sluta förundras över det.

Den här bilden har inget och allt med texten ovan att göra. Ett annat förunderligt stort ögonblick.