Perioder har ju en tendens att komma och gå. Ibland kommer perioder när syskon är rätt samspelta och ibland går de perioderna och ersätts av orimligt mycket bråk. Ni vet, perioder med lördagar när klockan inte ens är tio och man redan har rett ut åtta konflikter.

Våra minstingar har krockat väldigt mycket på sistone, men jag undrar om den perioden äntligen håller på att gå över. För idag vid frukostbordet satt Arvid och hans goda vän (eller storebror, om vi frågar dem själva) och pratade och jag hörde Arvid säga:

– Hilde är ju lika bra med vänster fot som med höger fot i fotboll.

Han sa det med så mycket stolthet att mitt mammahjärta drabbades av värmeslag.

Jaha? kanske du tänker. Så vadå om hon är tvåfotad?

Men grejen är den… I Arvids värld är ju fotboll det största och bästa och viktigaste en människa kan kunna. Att han vill lyfta fram hennes förmåga med vänster fot säger massor. Det säger faktiskt typ allt.

Att en mer verklighetsförankrad version av komplimangen skulle vara att Hilde är lika dålig med vänster fot som med höger fot säger om möjligt ännu mer.

Jag har hopp om en ny och roligare period runt knuten.