Först av allt: jag är medveten om att jag är en nybörjare och att jag kommer att få vara med om en massa saker som jag inte ens kan föreställa mig ännu, men redan nu har jag fått se många väldigt olika ansikten av att vara tonårsförälder.

Ikväll fick jag ett nytt favoritansikte. Jag fick sitta i en och en halv timme i köket med Ingrid och hennes kompis. Vi pratade massor och åt chips. För dem var det väl en helt okej stund, för mig var stunden närmast helande. Jag ville liksom absolut inget annat än vara där med dem.

Jag minns att jag någon gång beskrivit tonårsföräldraskap som att vara olyckligt förälskad i sitt eget barn. Det var sant. Då. Ikväll kändes det mer som att vara lyckligt förälskad i skolans snyggaste. Det är sant. Nu.