Vi är olika vi människor. Det handlar ganska sällan om bättre eller sämre, det handlar nästan alltid om olika. Jag har för länge sedan insett att jag känner mer och större än de flesta andra.

Albert Einstein lär ha sagt att det bara finns två sätt att leva på; som om ingenting är ett mirakel eller som om allting är det. Och jag är väldigt medveten om att jag tillhör dem som ser mirakel runt varje hörn. Och jag vill faktiskt inte leva på något annat sätt.

Också den här tisdagen före jul fanns det många mirakel för oss som höll ögonen öppna. Tänk att jag fick promenera med en av mina bästa vänner i dagsljus. Tänk att jag fick ett kort gympass med min Fredrik. Tänk att jag lyckades behålla någon slags lugn och livsglädje trots jobbigt jobbrelaterat strul som jag absolut inte hade råd med. Tänk att jag fick ett ljudklipp med en altstämma, inspelat med stor kärlek. Tänk att jag fick en kort kaffestund med något (någon) av det absolut bästa som mitt förra jobb gav mig. Tänk att jag fick äta en jättegod julmiddag i jättegott sällskap. Tänk att jag fick komma hem egentligen för sent till barn som ändå var på gott humör och samarbetade ända fram till läggdags.

Allt är ett mirakel. Inget är mig lovat, inget vill jag ta för givet.