Jag vet att det är ett marknadsföringstrick utan dess like. Att jag borde veta bättre och stå emot. Men den är ju så sanslöst fin, den nyaste muminmuggen som såldes i måndags åt de lyckligt lottade som fick tag på den. Jag fick inte en. Inte på nätet och inte i butik. Jag blev utan.

Men redan senare samma dag köpte jag den på tori.fi. Betalade ett brutalt överpris. Brutalt.

– Det priset tar jag nog med mig i graven, sa jag till Fredrik och ville inte avslöja hur brutalt det brutala överpriset var.

Men han ville veta vad den kostade.

– Jag gissar att du har betalat 300 euro för den, sa han.

Och sällan har jag känt mig så älskad.

Tänk att han lät mig få känna att mitt brutala överpris var ett fynd. Det är också en berättelse om kärlek. Han borde klonas, min man. Alla borde få ha en man som han. Tänk att det var just jag som fick honom.

Han dömde mig inte ens när jag sedan avslöjade att jag köpt två.