Och så kommer en torsdag i början av december när den här bilden plötsligt dyker upp i ett skåp i hallen. (Att det dyker upp just där förvånar mig inte det minsta. Där kan vad som helst dyka upp. Vad som helst.)

Men nog var de ju mysiga, mina två äldsta. En sekund eller två är jag nostalgisk, sedan inser jag att de ju är minst lika mysiga nu. På annat sätt, jo. Men på många sätt ännu mysigare nu än då.

Det kommer säkert att komma tider när det här inte är sant, men hittills har föräldraskapet bara blivit roligare och bättre och mer givande med åren. Det har aldrig varit bättre än nu.

Även om jag jättegärna skulle få sova ostört hela natten.

Första december. Hos oss finns många julkalendrar. Fem godiskalendrar. Fyra skraplottskalendar. En barbiekalender.

I alla fem godiskalendrar är bara en av luckorna öppnad. Det hade jag aldrig trott. Att vi skulle komma igenom hela första december med ett sådant saldo.

I tre av de andra kalendrarna är bara en lucka öppnad. I två av de andra är tjugofyra luckor öppnade. Var redan före åtta på morgonen.

Någon som vill gissa och ge en motivering? Vilka två av fem har inte lyckats hålla sig?