– Mamma, varför måste man bli stor? Jag tycker det blir så tråkigt att inte leka mera.
(Jag tänker på hur mycket jag leker. Och spelar. Skrattar. Tar del av berättelser. Men förstår ju vad hon menar. Jag är passiv i rollekar. Man får gärna kalla mig farfar i Bullerbyn eller Lotta på Bråkmakargatans mamma, men jag lyckas alltid skriva om manuset så att min karaktär får ligga och läsa.)
– Den som vill får alltid leka. Man blir aldrig för stor för att leka. Du får leka hur mycket du vill när du är vuxen, säger jag istället.
– Mmmm. Men jag undrar om mina barn tycker det är konstigt.

I sanning en kvinna i min smak.