… kommer inbakat i ett kort inlägg om läsåret 2013.

Jag läste sammanlagt 73 böcker under år 2013.

Och nej, jag är inte nöjd. Jag vill komma upp i 100. Minst. Skyller helt kallt på att Arvid varit bebis och hoppas på bättre läslycka nu när han är barn. Skyller också på våren i ettan. Det är förvånansvärt svårt att få till läsestunder när man bor orimligt trångt.

Några guldkorn (att se som dagens boktips) bland böckerna jag läste förra året:
– Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell
– Svulten av Hannele Mikaela Taivassalo
– Fattigsverige i oktober sv Susanna Alakoski
– Jag är den som ska komma av Johanna Nilsson
– Och bergen svarade av Khaled Hosseini
– I kroppen min av Kristian Gidlund
– En man som heter Ove av Fredrik Backman
– Hägring 38 av Kjell Westö

Där slutade jag. Fast det nog fanns fem eller åtta eller elva andra som med rätta kan kallas guldkorn. Jag har spontant lätt för att tycka om, också böcker. Och det märks när jag vill utse hälften av böckerna till guldkorn.

Samtidigt inser jag också att det finns titlar i min läsdagbok från 2013 som jag absolut inte kan komma ihåg att jag läst. Titeln säger mig ingenting. Knappt för mitt liv kunde jag komma ihåg en handling eller en karaktär. Lite skrämmande.

Avslutar med ett antitips. Det absolut sämsta jag läste 2013 var 50 nyanser av honom. Och jag misstror starkt att det största problemet var att jag läste en översättning. Hemska saker så dn boken var dålig. Hemska saker.

… popcorn. Det finns absolut inget som slår popcorn när vi beaktar minst sagt betydande faktorer som pris, hållbarhet och förberedelsetid. Dessutom är det ganska gott.

Kina gärna emot. Jag är beredd att ta en fight här, faktiskt.

Att vara lärare är att ha ett jobb som de flesta har åsikter om. Och det är ju roligt. Faktiskt! Men det betyder inte att det är ett jobb som de flesta vet speciellt mycket om. Och det är ju helt okej. Men mindre roligt de gånger folk har åsikter om hur mycket eller lite lärare jobbar, huruvida de förtjänar eller inte förtjänar sin semester eller om lärarlönen är för låg eller för hög. Sådana gånger kan det vara värt att komma ihåg att det egentligen nog bara är en lärare som kan uttala sig om hur det är att jobba som lärare. Och nej, din åsikt räknas inte om du var på prao i din lågstadieskola en vecka. Och nej, det vet du faktiskt inte heller om du hoppade in som vikarie ibland under studietiden.

Jag syftar naturligtvis på diskussionen som försiggår här.

Jag vet att jag inte är objektiv, men jag tänker ändå att det är intressant att så många verkar tycka att lärare har det alldeles för bra. Och det blir på något sätt ännu mera intressant med tanke på att de allra flesta av oss ändå någon gång kommer att lägga det absolut dyrbaraste vi har (våra barn, om ni inte visste det) i händerna på en lärare.

Jag tycker därför att det borde ligga i ditt intresse att den lärare som tar hand om dina barn (vare sig barnen är sju eller tio eller sjutton) är en människa som kan sitt jobb, brinner för sitt jobb och kan behandla dina barn på bästa tänkbara sätt. Om vi aktivt försämrar lärarnas arbetsvillkor kan vi redan ganska snart ha en situation där nästan ingen vill vara lärare. Och det kan med mycket stor sannolikhet betyda att du i framtiden får lägga dina barn i händerna på en inkompetent, desillusionerad mindre intelligent person med absolut noll sociala färdigheter. För alla de som kunde och ville valde ett jobb med bättre villkor och betydligt högre lön. Vill vi faktiskt ha arbetsmarknadens bottenskikt bakom katedrarna?

Fakta om vårt vardagsrum just nu:

– vi har fortfarande inte hängt upp gardiner igen sedan rörrenoveringen (den blev ju klar först i maj så)
– våra beigefärgade soffor har använts flitigt i sju och ett halvt år och tjänat oss i fem olika hem vilket börjar synas (sa jag att de är beigefärgade? och att vi haft småbarn hemma största delen av soffornas livstid?)
– Arvid har lärt sig klättra upp på matbordet i vardagsrummet med hjälp av stolar så pinnstolarna är placerade rätt vilt
– dessutom har samme Arvid blivit så lång att han kan slå huvudet i matbordet (varför två av stolarna bildar mjukare hörn. Väldigt praktiskt. Och väldigt fult)
– vi har en 60 grader färg på tork på torkställningen som också huserar i vardagsrummet idag
– motionscykeln som lever i vardagsrummet gör det också idag

Bland annat därför blir det ingen trevlig vardagsrumsbild idag. Om uppdraget ändå hade gått av stapeln igår när Ingrid städade hela vardagsrummet på eget initiativ för att överraska oss inför fredagsmyset (jag har fortfarande ingen aning om hur och vart hon lyckades plocka undan alla de saker som alltid finns här)

Så bilden blev den här. En ljusstake som levererat i fyra år och fortsättningsvis ställer upp.

Säga vad man vill om midvintervädret. Men det är inte varje år Ingrid testar sin nya cykel första gången fjärde januari. I år var det det.

Det finns människor, till exempel min bästis Emmi, som tycker att jag borde låta min pannlugg förbli just pannlugg eftersom jag passar så bra i lugg.

Emmi, jag kommer inte att göra som du tycker. Trots att du vet att mitt förtroende för ditt estetiska sinne är enormt.

Varför?

Därför att min lugg ser ut såhär när den helt oprovocerat får vara sig själv. Och tro mig; absolut ingen passar så bra i den här luggen.

Vår Herre har uppenbarligen inte designat just mig för just pannlugg.

Teckenspråk.

… så är det verkligen under pistolhot. Jag har svårt att tänka mig någon tatuering alls, och verkligen inte i svanken. Och verkligen inte ett citat från en låttext.

Kanske

Jag har himlen runt hörnet

eller

In Christ alone

eller

Counting on your name

Och även om just jag vill säga en alldeles speciell sak med just de citaten ur just de låtarna så inser jag ju att de inte bara kan bli utan lär bli helt fel och missförstådda som tatuering i svanken.

Så jag håller mig till plan A och undviker låtcitat i svanken. Tills jag befinner mig under pistolhot.

Ingrid ett par dagar före julafton 2009. Älskade lilla. Den första bild jag tog (och sparade) med min telefon.

Precis som Malin hoppar jag på den här muntra januarilistan. Någon dag försenad, ja. Så det blir mycket idag och mindre igen imorgon. Ser redan med något som liknar skräck fram emot några av de här punkterna.