Att underskatta tiden. Jag är en obotlig tidsoptimist. Jag tror att jag hinner med trettiofem minuter på tjugo. Hela tiden. Och det är en dålig egenskap.

Att läsa sms och mejl i stunder då jag faktiskt inte kan besvara dem. För jag glömmer så fruktansvärt lätt bort att svara senare. Tror att jag redan gjort det. Note to self: att tänka ut ett svar är inte detsamma som att skicka ett svar.

Att lida av en makaber beslutsångest när jag ska beställa på restaurang. För att inte tala om glassbar. Jag köpte lägenhet hastigt och lustigt. Bilköpet tog inte länge. Jag besökte exakt en butik när jag skulle köpa brudklänning. Och lika många när vi köpte min vigselring. Jag är absolut inte en sådan som tänker efter länge och kollar många olika alternativ. Jag är en sådan som slår till och sedan aldrig tittar tillbaka. Förutom när jag är på restaurang eller står utanför en glasskiosk. Då kallsvettas jag och vrider mina händer. Hyperventilerar nästan. Livrädd för att göra ett dåligt val. Jätteskumt. (Fredrik tappade säkert lusten inför vår stundande lunchdejt när han läste det här. Det var inte den här egenskapen han föll för en gång i tiden. Om vi säger så.)