– åkte vi hemifrån måndagen den 3 juni och återvände igen först nio veckor och sex dagar senare (läs: idag)

– var hela familjen ledig hela sommaren vilket var så fint att ord inte riktigt (läs: alls) räcker till

– började Ingrid cykla utan stödhjul

– fyllde Ingrid fem år

– blev min yngsta syster konfirmerad

– firade vi midsommar med vänner och på Pörkenäs

– blev Fredriks äldsta systerson konfirmerad

– shoppade jag i London med min yngsta syster

– åkte vi till Umeå-systern med min Emmi-bästis och hennes familj

– stannade jag och barnen i Umeå i elva dagar

– fyllde jag 30 och fick först en otroligt fin födelsedag och dagen därpå en oroligt fin födelsedagsfest

– blev Malin och hennes familj en del av vår kalasgemenskap

– lärde sig Ingrid läsa med sådan finess att hon kunde läsa lättlästa böcker helt själv

– (spontan)shoppade vi ett sommarhus

– var vi på familjeläger i Pieksmäki (Ingrid 5 år var på sitt sjätte familjeläger i Pieksämäki)

– flyttade vi in i sommarhuset

– träffade vi många av våra vänner i Österbotten och påmindes om hur mycket vi tycker om dem (er!)

– läste jag betydligt mindre än sommaren 2012, tydligen lätt hänt med en bebis

– slutade Arvid vila tre gånger om dagen

– fick jag en av de största och gladaste av nyheter!

– åkte jag ensam till Vasa en dag för att äta frukost med en vän, lunch med en annan, dricka eftermiddagskaffe med en tredje och äta middag med en fjärde

– föddes de två allra minsta människorna i mitt liv på sommarlovets sista vardag

– bjöd Emmi och Ville på ett av de absolut roligaste och vackraste bröllop jag någonsin varit på

– plattade jag håret en enda gång

– fuskade jag i mitt träningsprogram bara två enda gånger

– avslutade jag med ett efterlängtat besök på barnmorskeinstitutet under vilket en av de två minsta vilade i min famn

– var en sommar av nåd, glädje och vila

Min trettionde födelsedag firades med kalas. I tiderna hade jag alltid kalas, men de senaste åren har det varit rätt dåligt med det. Fattigmansår för en kalasprisse som jag. Låtom oss ändra på det, tänkte min familj och bestämde sig för att jag skulle fira mina första trettio jordeår.

Inga bilder eller ord räcker ju någonsin till när man vill beskriva hur det är att samla 70 vänner (inklusive barn) på föräldrarnas sommarställe och omgivas av idel kärlek och välvilja. Sådana dagar vill man bada i. Drunkna i.

Gott var det. Och yngsta systern fångade en del av det goda.

Jag är så oerhört frånvarande här. Sådär som det kan bli när man är nyförälskad. Och det är jag. I ett hus. Vårt hus. Fatta.

Det är så galet att vi en måndag tänkte en tanke som en torsdag samma vecka ledde till en namnteckning och måndagen därpå till mitt livs näststörsta skuld.

Det är så galet att jag numera har en sommarvardag som innebär att jag kokar upp vatten för att kunna tvaga mig i trädgården efter en länk.

Det är så galet och så självklart och underbart. Och ni ska få höra allt om hur det gick till.

Tills vidare får ni hålla till godo med en bild på en del av min nya förälskelse. I taskigt tråkigt mulet ljus.