Jag brände just makaroner. Tänk det. Det var inte min bästa stund i köket. Tyvärr inte min sämsta heller.

Ingrid må numera leverera som människa. Men som apostlahästare gör hon det sannerligen inte. Tänk att vi överväger ståbräda. Åt en person som snart fyller fem.

Vi har löst det genom att låta Arvid bruka sittvagnen. Vår sittvagn är lång nog för en konfirmand modell mindre och där ryms båda våra barn.

Jag tycker bilden är talande. Ingrids påtagliga glädje över att slippa använda sina unga ben. Arvids förvirring över att dela vagn med en människa som snart är straffskyldig. Okej, det sista är en tolkning. Ska väl medges.