Det kommer sorgligt onaturligt för mig att hälsa på folk jag möter när jag vandrar omkring på Täfteås gator. Har nog alldeles för länge bott i ett samhälle där dylikt beteende inte förekommer eller gillas.
Hur är det där du bor? Hälsar ni på varandra?
Nästan för lycklig 
Här i SydAfrika hälsar jag på alla vi möter, eller alla hälsar på oss. Jacob har också börjat med att säga God Morgning till vi möter, trevligt 🙂 Vet inte om detta hör till kulturen här eller om det är lite ”alla känner apan men apan känner ingen”, för alla vet att vi är familjen från Finland de enda som cyklar…
Hemma i Jeppis hälsar man ju nästan också på alla men av den anledningen att man känner alla… men håller med dig vi är dåliga på att hälsa och se våra medmänniskor runtomkring oss i Finland.
Ja, ni får ju verkligen möta en helt annan kultur när det kommer till att möta andra människor. Säkert både lärorikt och spännande. Men man behöver tydligen inte åka längre bort än till Umeå för att uppleva en stor skillnad.
Kom hem i går. Jacob hälsade glatt åt en (okänd) kvinna som var ut på promend förbi vårt hem. Hon blev helt ställd och svarade hej men vände snabbt bort blicken. Tänkte på ditt inlägg och hur olika det faktiskt är och hur snabbt barn anpassar sig ( men det e ju en helt annan sak….)
Jag tycker det är bara bra om Jacob kommer hem med lite sunda influenser från andra delar av vår värld. Jag brukar också uppmuntra Ingrid att hälsa på människor. Ibland gör hon det och då följs hennes hej ofta av ett ”mamma, varför säger de inte hej till mig?”. Och jag brukar bara svara lite trött att jag faktiskt inte vet. För det gör jag ju faktiskt inte.
Jo, så är det nog. En liten österbottnisk by där man känner alla/är släkt med de flesta. Men det känns tryggt. Och vill jag ha anonymitet så bilar jag iväg till valbar stad.
Härligt med hälsande by! Och även om det säkert kan kännas som om cirklarna är ganska små där har jag ofta tänkt att anonymiteten nog också kan vara högt överskattad.