Klockan är inte ens nio och jag har redan fått smaka på en av de bästa välsignelser jordelivet kan erbjuda; sann vänskap.

Det är pissväder ute och jag ska snart på våravslutning. Eftersom vår bil är utlånad åt ett svensexegäng var jag dömd till en dryg kilometers promenad i regn och rusk och blåst och köld och festkläder. Och framförallt; i nytvättat och nyplattat hår (här på den sista punkten inser jag att bara några få riktigt kan förstå smärtans innebörd, men i alla fall).

Men vet ni vad? Om tjugofem minuter kommer en av mina bästa vänner och hämtar mig med sin varma sköna bil och kör mig till vårfesten. Bara en riktig vän, en värdig representant för välsignelsen sann vänskap, ställer upp på en sådan sak. Bara en riktig vän vågar man ens be om en sådan sak.

Rikt välsignad är jag alltså också denna dag.