Och Ingrid sov som en prins i natt på en liten madrass i sitt rum. Med farfar på en större madrass bredvid och med farmor i sängen på andra sidan.
Och när jag promenerade hem från jobbet idag mötte jag Ingrid på en trehjuling tillsammans med farmor ett par hundra meter från vårt hem. De var på promenad.
Och den bilden var så vacker: min lilla dotter tillsammans med sin farmor. Bara mitt i allt sådär en torsdagseftermiddag.
Och jag tänkte: är det så här att leva nära sina nära och kära?
Och jag kände en lockelse.
Nästan för lycklig 
Det känns nog lockande :). Vi har varken möjlighet eller vilja att flytta närmare mina föräldrar som bor långt borta. Däremot jobbar jag och mina syskon för att de skulle skaffa en lägenhet i huvudstadsregionen så att de kunde bo en del av året närmare barnbarnen. Vi hoppas och ber och det är ganska nära…