Är höjden av lathet att absolut inte orka gå ner till källaren och rota fram påskpyntet? Till mitt försvar kan jag säga att jag kanske (eller rentav antagligen) hade gjort det om jag visste exakt var i det där källarförrådet påskpyntet finns, men nu är läget inte riktigt (eller ens nästan) det. Så här sitter jag nu, på påskdagskvällen, och funderar på om det fortfarande är värt att pynta. Ännu idag kan jag göra det och hävda att det är kyrkoårsmässigt korrekt att pynta först idag. Hur jag ska motivera pyntet mera imorgon vet jag faktiskt inte. Om du vet får du gärna hosta till och meddela.