Stundvis tänker jag att min dotter brås på sin mor. Som när hennes känsliga själ inte riktigt klarar av att Madicken lånar sin mammas morgonrock inför Moses i vassen-leken. Utan lov. Ingrid är ju själv typen som ber om lov. Mer än lovligt ofta. Till exempel frågar hon oftast om hon får börja äta nu när hon får maten serverad framför sig.
Mer än lovligt.
Nästan för lycklig 
Jag kan helt och fullt sympatisera med Ingrid. Jag tycker också att filmer och böcker som är uppbyggda på lögner eller outredda missförstånd kan vara riktigt obehagliga att se på. När man vet att någon borde ha sagt något men bara trasslar in sig värre genom att göra tvärtom.
(Idun brukar också be om lov i tid och otid, det är mycket trevligt. En av de vanligaste sakerna hon sa för ett år sedan var ”kan jag få i din famn”. Och det var klart hon fick. Även om hon utelämnade vad exakt hon tänkt i min famn.)