Och sedan fick vi åka hem från värmen och då kom hösten 2004.

Här är jag lite solbrun på 50-årskalas i september.

Här har jag fått mitt livs första pålitliga plattång och jag insåg att livet med tång är lite lättare än livet utan. Här har jag också på mig samma silipover (jag trodde länge att det heter så, faktiskt ännu då den här bilden togs) som jag fortfarande har i skåpet och som kanske är det äldsta plagg jag har och använder.

Här är bilen efter den där morgonen på väg till den där julfesten som vi inte kom fram till.

Här är vi den där julen då vi mest gick omkring och förundrades över att vi fortfarande fanns allihopa. Att familjen samlas är det bästa med julen blev från och med den julen allt annat än en kliché.

Här är mina planer den första dagen år 2005. Lillasysters nallar ingick äktenskap och det blev en ordentlig fest. Jag och en syster framförde bland annat ett inövat dansnummer till en låt av Magnus Uggla. Det ni.

Här är jag i Åre. Kanske enda stället där man kan uppskatta slalom också när man är så dålig på och rädd för slalom som jag.

Här är jag och en annan av Åre-reseledarna. Jag kommer ihåg att det var enormt roligt och ganska vild stämning för det mesta.

Här är jag och han. Det börjar bli vår nu och vi har picknick med goda vänner.

Här är det vår på allvar och vi firar valborg i Åbo. Sådär som studerande gör.

Här är jag och Fredrik. Och ja, jag har sagt många gånger att det är han som drar ner oss på just den här bilden.

Här är det lite samma sak.

Här avslutade jag och Fredrik vårterminen 2005 med flaggan i topp då vi vann en pidroturnering. Helt oväntat och säkert också helt oförtjänt. Och det var nog på inget sätt jag som drog upp oss den gången. Det är ju det fina med att vara två: man får turas om att vara den starka.