Före jag berättar något annat vill jag nämna två helt ofattbara ting:

1. Jag åker utomlands igen i morgon. För tredje gången i oktober. Det är ju nästan sjukt, speciellt med tanke på att jag ju är en människa som nästan aldrig reser och har ett nästan osunt litet intresse för att se nya platser.

2. Ingrid har somnat utan minsta lilla bekymmer två kvällar i rad. De två i särklass smärtfriaste stunderna kring läggdags på en tidsperiod som mäts i månader. Jag fattar ingenting. Men tar tacksamt och ödmjukt emot det goda.

Låt mig bjuda på ett mått på upptagenhet: jag har sex olästa tidningar hemma. Och då menar jag inte HBL från stressiga morgnar, utan sådana som jag spenderat pengar på för att sedan kunna spendera tid med. Plötsligt inser jag hur det kanske kan kännas att jobba hårt för pengar för att kunna köpa saker som man sedan inte hinner använda.

Hur tänkte översättaren här?

Härmed gissar jag att 45 000 älgar vandrar omkring i finländska skogar.

Något både underbart och frustrerande med barn är deras totala oförmåga att begripa sig på värdsliga ting såsom brådska och tid. När vi senast körde upp till Österbotten frågade Ingrid med jämna mellanrum (kändes som varannan minut vid ett tillfälle) när vi var framme. Och redan strax förbi Tammerfors började vi använda ordet snart som svar. Och jag förstod därför att hon grät av frustration när vi tre timmar senare faktiskt var bara sju minuter från målet och vi fortfarande använde ordet snart för att beskriva den tidsrymd som låg mellan oss och målet

Snart är det jul, sa jag åt henne just när vi bläddrade i en katalog. En halv minut senare sa jag att hon snart ska få gå till sängs.

Snart och snart.

RG levererade. Beräknad ankomsttid brukar ju hålla sådär halvbra men den här gången var både vi och väskor inpackade i bilen till och med före beräknad ankomsttid. Fantastiskt.

Fredrik levererade. Han körde som bilskolelärarnas heta mörkerkörningsdröm och vi kom hem snabbare och smärtfriare än jag hade vågat hoppas.

Jag levererade inte. Min enda uppgift var att hålla chauffören sällskap. När godiset var slut började jag pendla mera och mindre regelbundet mellan sömn och vaket tillstånd. Jag kan på inget sätt ta åt mig någon slags ära idsg.

Fredrik och jag intar frukost med Astriden i vårt liv. Som i dagarna upptäckt fröjden i att upplysa människor i sin omgivning om de ömma känslor hon hyser för dem. Detta samtal har vi fört minst tio gånger. Om dagen.
– Moster Maj?
– Ja?
– Jag tycker om dig!
– Och jag tycker om dig!

Så här ser jag ut:
– när jag sitter på fint konditori med min äldsta syster och min yngsta systerdotter
– när vi tar en väl både förtjänt och behövd paus från alla andra barn
– när jag går omkring med ett på gränsen till osunt gott självförtroende för att vi just konstaterat att nästan vilken huvudbonad som helst fungerar på mig
– när mitt hår borde ha tvättats allra senast i går, helst någon dag tidigare
– när jag just konstaterat att jo, jag tyckte om den varma choklad det här stället erbjuder

Så nu vet ni hur jag ser ut när allt det här.

”Hon är mitt allt. Alla pratar om problemen men jag tror att det mer blir kul än besvärligt att flytta ihop. Du ser vi trivs ihop, Margit och jag. När jag inte är där går jag fram och tillbaka i lägenheten och tänker på henne.”

Ur DN:s reportage idag om 88-åriga Carl-Gunnar Söderholm som helst av allt vill att hans 86-åriga dementa fru Margit ska få flytta hem till honom.

Jag tänker å ena sidan att jag hoppas att någon gång under mitt jordeliv få uppleva sådan kärlek. Och å andra sidan tänker jag att all riktig kärlek har sitt pris och att sådan kärlek inte är något man vinner för en billig penning. Den finns aldrig på rea. Och samtidigt som jag nästan mest av allt tror på att kärleken alltid alltid alltid är värd sitt pris är jag ibland rädd att jag skulle visa mig inte ha råd.

Så mycket älskar jag att höstlova hos min syster och hennes familj att jag glömt bort hur mycket jag tycker om mitt riktiga liv. Har inte ens lite hemlängtan. Ägnar tvärtom stora delar av min vakna tid åt att undvika att tänka på att vi ska hem igen imorgon.