Jag skulle bara få i mig lördagslunchen framför teven eftersom jag äter ensam. Låta någon lättsam eftermiddagsunderhållning hålla mig sällskap i brist på bättre. Och så råkade jag hitta Drömmen om ett barn. De flesta som känner till serien skulle knappast lägga likhetstecken mellan den och lättsam underhållning.

Och nu känns allt bara jobbigt.

Jag kommer kanske inte att kunna tänka på något annat än Anna och Anders på hela dagen. Helgen.