I dag firar jag tre år som mamma (om man bortser från de månader hon bodde i min mage under vilka jag nog blev lite mamma). Treåringen själv vet inte om att det är en speciell dag, hon firas på lördag. Men håll utkik senare i dag efter ett nostalgiskt återblickande inlägg!

Vår goda vän Malin:
– Ingrid, vad önskar du dig till födelsedagspresent?
Vår goda dotter Ingrid:
– Pengar.

Hon fyller ju tre. Jag trodde att hon allra tidigast om tio år skulle tappa förtroendet för vår förmåga att hitta bra gåvor och föredra slantar och sedlar.

Om du vill läsa en söt och lite rolig bok som berör dig på något plan men som inte rubbar din världsbild eller håller dig vaken nattetid skulle jag rekommendera den här:

Vi inledde sommaren med en cykelutfärd.

Efter ett lov från lovet idag är det om möjligt ännu skönare med sommar. Jag går omkring och existerar fullt ut och ställer mig själv livsbejakande frågor som
– vad vill jag egentligen göra?
– hur kan man få ha det så här bra?
– vilken av alla roliga böcker ska jag börja med först?
– hur kan jag maximera sommarsemestern så att jag både får skratta och vila mycket?

Jag passar på att förvarna alla lyckokänsliga; det lär bli tufft här nu en tid framöver.

Jag imponeras dagligen av Ingrids förmåga att skapa bra lekar. När vi för en stund tittade bort för att titta på våra lunchgäster skapade hon ett klassrum i vårt sovrum.

Du kanske tror att det här är en helt vanlig måndag. Du tror fel. Det är min första lediga sommardag av mitt livs allra första lärarsommarlov. Jag känner mig brutalt ledig. Tio veckor sommarlov. Med väldigt få plikter.

Jag kommer ihåg den dag då jag fick Ingrid. Jag tittade ut genom bb-fönstret, såg hur bilar åkte förbi där nere, hur människor sprang omkring och jag tänkte; de tror att det är en vanlig dag. De har ingen aning om att världen har förändrats i dag.

Riktigt så känns det inte med sommarlov. Men lite ditåt. Härliga känsla!

Jag har applåderat ungefär 133 gånger i dag. Mina handflator är nästan lika röda som mitt ansikte efter för många timmar i för stark sol.

Jag har tvättat mitt hår i kväll och sedan bara lämnat det åt slumpen och ödet och naturen och allt annat som är riktigt hemskt för mitt hår. När jag mötte min egen spegelbild just kunde jag bara skratta. För att slippa gråta. Oftare än jag trodde för tio år sedan står man ju inför valet mellan dessa två.

Tänk lite Jonathan i Bröderna Lejonhjärta och lite Birk i Ronja Rövardotter och lite William Wallace i Braveheart. Sedan tar du det värsta ur alla dessa tre herremäns frisyrer och tar det gånger fyra. Då är du ganska nära min frisyr. Om man är välvilligt inställd. Och det är mörkt i rummet.

Jag önskar att jag hade självdistans nog att bjuda på en bild. Kanske självdistans på den nivån kommer när man blir 28.