Månad: januari 2011

Till mat

amandaaudaskassLämna en kommentar

I går åt jag:
– havregrynsgröt med äppelmos till morgonmål
– chips till ork
– köttfärslimpa och potatis till lunch
– ett spontant kex till inspiration
– två kanelbullar och fem småbröd till mellanmål
– pepparbiff med fransk potatis till middag
– glass till efterrätt
– glass till film

I går kändes det som om jag inte hade ätit nästan något alls. Det säger något om hur jag ätit under detta långa goda jullov.

Hopplöst och mörkt

amandaaudaskass2 kommentarer

För några år sedan såg vi första Narnia-filmen på bio. Och jag tyckte så mycket om. Jag kommer ännu ihåg den huvudsakliga känslan när vi lämnade biosalongen; hur kan någon förklara mitt hopp bättre än jag själv?

Sedan såg vi aldrig tvåan. Och jag vet inte riktigt varför. Ofta när vi hyrt film har vi konstaterat om den att ‘den ska vi förstås se någon gång’, men den gången har inte kommit. Tills nu ikväll. När vi såg tvåan för att snart kunna se trean på bio.

Och plötsligt tror jag mig veta varför vi inte har sett den tidigare. Och plötsligt kommer jag ihåg en annan känsla när vi lämnade biosalongen; det är kallt i Narnia när det alltid är vinter men aldrig jul och det är barbariskt i Narnia när telmarinerna har makt. Och ibland är det svårt att våga hoppas på att Aslan nog kommer tillbaka innan det är för sent. Och ibland är det omöjligt att förstå varför han inte kommer nu genast, varför så mycket ont måste hinna hända innan han gör upp med det. Och ibland känns kriget så hopplöst och framtiden så mörk också om man vet att det brukar sluta lyckligt.

Och ibland skulle det nästan vara skönt att kunna se bara en film i Narnia. Men hur hopplöst och mörkt skulle det inte kännas då?

Hopplöst och mörkt

amandaaudaskassLämna en kommentar

För några år sedan såg vi första Narnia-filmen på bio. Och jag tyckte så mycket om. Jag kommer ännu ihåg den huvudsakliga känslan när vi lämnade biosalongen; hur kan någon förklara mitt hopp bättre än jag själv?

Sedan såg vi aldrig tvåan. Och jag vet inte riktigt varför. Ofta när vi hyrt film har vi konstaterat om den att ‘den ska vi förstås se någon gång’, men den gången har inte kommit. Tills nu ikväll. När vi såg tvåan för att snart kunna se trean på bio.

Och plötsligt tror jag mig veta varför vi inte har sett den tidigare. Och plötsligt kommer jag ihåg en annan känsla när vi lämnade biosalongen; det är kallt i Narnia när det alltid är vinter men aldrig jul och det är barbariskt i Narnia när telmarinerna har makt. Och ibland är det svårt att våga hoppas på att Aslan nog kommer tillbaka innan det är för sent. Och ibland är det omöjligt att förstå varför han inte kommer nu genast, varför så mycket ont måste hinna hända innan han gör upp med det. Och ibland känns kriget så hopplöst och framtiden så mörk också om man vet att det brukar sluta lyckligt.

Och ibland skulle det nästan vara skönt att kunna se bara en film i Narnia. Men hur hopplöst och mörkt skulle det inte kännas då?

Kanske bara vi

amandaaudaskassLämna en kommentar

Nästan alltid när jag och min man ska uträtta saker delar någon av oss upp sakerna i uppdrag och så delar vi på bördan. Just gav han mig alternativen ‘bädda ut bäddsoffa’ eller ‘göra glassportion’. Jag har bäddat.

Det är kanske bara vi som gör så också när det kommer till småsaker. Och kanske det är därför vi så ofta får höra att vi delar på allt och är rättvisa. Det kanske skulle vara lättare att den som ser behov bara skulle göra, men martyrskap och bitterhet kommer gärna på besök då. Och dem vill vi faktiskt inte ha.